minnen och smärta

Det slog mig i ansiktet, högg mig i magen och sparkade mig i ryggen.
Jag är inte ledsen, bara arg.
Minnena sliter i mig, jag vet inte om jag kommer ihåg rätt.
Hmm... Saker försvinner inte bara för att vi glömmer.
Ååh, vad jag önskar att det gjorde det.

Känner mig poetisk ikväll, känner för att skriva.

Det gjorde ont.
Du släppte inte.
Det blev tomt.
Jag visste inte vad jag skulle göra.
Den där känslan
av att vilja säga något som inte får säga,
göra något som inte får göras.
Jag var smutsig, jag var äcklig.
Det visste bara jag, det gick inte att tvätta bort.
Man får lära sig leva.