som gjord för trasigheter

jag är trött och deppad. Eller inte deppad, mest fundersam egentligen.
Jag vill ha någon att längta efter varje sekund denne inte är i närheten.
Jag börjar känna mig äckligt osynlig. Det är iofs mitt eget fel, jag har inte varit ute så mycket på sista tiden. Men jag har inte orkat anstränga mig.
Det mesta går lite snett nu. Det är en såndär trasig period igen. Men den är snart över.
Dags att ta mig själv i kragen. I morn äre dags att sätta fart och visa att jag finns, och att jag är en av de bästa som finns.