vad tror du?

Ju närmare man kommer varnadra desto tydligare ser man varandras sår.
Alla har vi spår efter hårdare tider, och efter gladare.
Det är de små och enkla tillfällena som formar oss.
I början ser du inte hans sår, de döljs ofta av hans leende.
Men ju närmare du kommer desto tydligare ser du dom.
Desto mer vill du hjälpa till att läka dom.
Det är där det bryter.
Man inser att man inte alltid kan hjälpa till.
Man inser att man inte alltid är speciell för den man vill vara speciell för.
Oavsett hur hårt man försöker.
Kanske försöker ni båda lika hårt för att dölja era skönhetsfläckar.
Kanske misslyckas du lika mycket som du tycker han gjort.
Kanske ser han dina sår lika tydligt som du ser hans.
Kanske är det de som gör att det bryter upp.
Att man försöker hjälpa till för mycket.
Tyvärr så får man träffa på åtminsone en gång att den man tycker mest om inte tycker om dig lika mycket.
Dom flesta hittar därför någon som tycker om en mer än man tycker om denne tillbaka.
Eller så kanske allt är tvärtemot det jag skrivit.
Vem vet egentligen?
Inte jag iallafall.
Jag säger det jag tror, det brukar fungera.

Nothing lasts forever