Jag har en hemlighet, som gör mig helt... knäpp.
Jag kommer inte ifrån den på något sätt.
Allt påverkar mig så sjukt mycket, så länge jag tillåter det.
Jag har läst för mycket Twilight, och när jag säger känslolös så fattar alla Twilight-läsare.
Så fort något gör ont, så ekar det i mitt huvud. Det hjälper visserligen, men ordet är så hemskt.
Så ska det inte vara. Jag kan känna hur tårarna är påväg över kanten, då hör jag någon säga det och då blir mina ögon torarre än innan.
Jag gillare, men ändå inte.
kvällen börja bra, men slutade mindre bra.
på tiden
14 år sedan
1 kommentar:
Skicka en kommentar