Känslan slog mig som om jag sprungit in i en vägg med huvudet före. Jag har vetat att den funnits där hela tiden men nu bet den mig, hårt i hjärtat som ett hungrit lejon. Saknad är det värsta som finns. Det finns inget vi kan göra åt det. Vi kan bara vänta ut med tiden. Tiden som alltid går för snabbt eller för långsamt. Aldrig så som man vill. Den räcker inte till men samtidigt har vi för mycket. Jag mår illa.
en våg av hopplöshet sköljde över mig idag. jag vet inte vart den kom ifrån eller hur jag ska få bort den. jag är fläckad med något som inte syns, något som inte går bort. det ligger bara där och förstärker det negativa. för att göra det tunga ännu mer tungt. när kommer tiden då jag får svaren? när kommer tiden då allt bara får vara? när kommer tiden då allt ordnar sig? när får jag se ditt riktiga jag igen?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar